fredag 4 september 2009

Sedan sist.

Som sagt, det blev lite av ett mindre trauma att komma hem. Jag var inte beredd på hösten, på att alla börjar där de slutade, eller kanske på något nytt. Alla frågor, hur ska ni göra nu? vem ska plugga? vem ska vara ledig?
-Men sen när Melker får dagisplats, då ska du väl ändå läsa färdigt!!
Vad vill jag? Och vad ska jag göra med lilla livet?
Jag vet inte, jag vet helt enkelt inte, eller jag menar, det är svårt. Inte den minsta lätt.
Försöker komma till rätta, göra listor över det som borde göras. Jag har bokat tandläkartid.
Vi tar promenader jag och melker, tänker mycket, och ligger nära varandra när vi sover middag. Jag har trätt rönnbär på tråd och sorterat bland Melkers alla kläder. Jag rensar livet och lägenheten för att få plats.

Mötte ett par tanter igår som sällskapshandlade på Ica, de valde schampo med förstoringsglas (bokstavligt), frågade mig mycket artigt, -Lilla vän, vilket schampo brukar du välja?
-Jag brukar ta det här för volym. -Jaha, men då tar jag också det, tack så hjärtligt.

Så stoppade hon förstoringsglaset i fickan och tog sin väninna under armen.

Det kändes bra sen, mycket bättre.

Dagen avslutades med att vi tog steget, ut i vardagsrummet, så nu står sängen där, bredvid skänken och mår.

Tack till alla ni trogna, som besöker min blogg trots att jag inte uppdaterat på en vecka! Det gör mig glad.

/Lina

10 kommentarer:

  1. Ja det var sannerligen ett mindre trauma med alla dem frågorna du har. Kom ihåg att en oliv inte mognar fortare för att man klämmer på den. Låt du mogna i lugn och ro med beslut om vad du vill och inte!

    Kramar
    Sigrid

    SvaraRadera
  2. Vilken fantastiskt fin blogg du har.
    Underbar...

    Hoppas hösten far väl med dig :-)

    /Morgana

    SvaraRadera
  3. Livet= bergochdalbana!
    Finns inga bra svar på svåra frågor!
    Njut av helgen, många må gott hälsningar

    SvaraRadera
  4. Ja, alla har så många planer inför hösten! Alla ska börja kurser, sätta igång projekt och omvärdera sina liv.. själv känner jag mig också mest förvirrad.. men tröstar mig med att man inte måste bestämma hela livet på direkten..

    SvaraRadera
  5. Ja, livet består av många val.MEN allt har sin tid. Just nu är tiden för din Lille son och allt vad det innebär. Tids nog kommer du till ett beslut som leder dig in på den väg som känns rätt.Visst, man kan planera, men jag håller med om att saker måste få mogna fram , betraktas från olika vinklar innan man går till beslut, det är spännande att inte veta ibland ......

    SvaraRadera
  6. Hej! Njut av helgen och fundera inte på hur du ska göra framöver. Det mognar nog fram så sakteliga. Lite får du kanske hjälpa till och rätt vad det är har allt löst sej på bästa sätt för dej.
    Nu hoppas jag att du får en mysig helg.
    Kramis Birgitta

    SvaraRadera
  7. Åh, är det i L-hagen du bor?
    Där bodde jag både som bebis och när jag flyttade hemifrån. I många år. Älskar den stadsdelen. Blir det stan någonsin igen, så finns det ingen annan plats för mig. :-)
    Tillbringar en hel del tid där nu med, genom att släkten bor just där. Och Ungarna gillar att utforska lekparkerna :-)

    SvaraRadera
  8. JAg gillar din blogg, ser framför mig en väldigt rolig jordnära och kreativ människa!!! :-).. inte har man tid att uppdatera hela tiden, inte lust ens! HAde man inte ett LIV att leva i första hand??? Ibland undrar jag om inte en massa "bloggare" får bloggandet lite "på hjärnan" och självaste livet kommer i efterhand....

    SvaraRadera
  9. Jag känner igen den där ångesten över att veta vad man ska göra när barnledighet brukar vara över. Är glad att jag tog det beslut jag tog nu, när jag var barnledig sist.

    SvaraRadera
  10. Jag läste igår, men hann inte kommentera eftersom nån av kidsen ballade ur.

    Gumman - jag vill bara krama dig. Jag svär vid Tommy Körbergs röst att jag vet hur känns när alla frågor börjar anfalla. Vet!

    Och angående din kommentar nyss:
    Ja. Att ge sig hän är det ljuvligaste.

    Kram, Rana

    SvaraRadera